En solig dag i slutet av Januari.

Hej världens bästa skara människor, jag hoppas att ni mår helt underbart bra! Igår startade mina nya klasser på Martin County High School och jag älskar mitt nya schema! My English litterature class speglar USA, en otrolig blandning utav människor och ursprung. Vi började gårdagen med att bilda grupper och anta oss uppgiften att namnge så många amerikanska författare som möjligt, attans dethär blir en utmaningen, tänkte jag med min medfödda tävlingsinstinkt och tron om att mina gruppmedlemmar skulle ligga hästlängder före med sina kunskaper... Visserligen älskar jag att läsa böcker, men detta är ju deras hemland - de kommer rabbla författare i en väldans fart. Låt oss säga att jag hade fel. De påbörjade med att titta ner på pappret och säga "jag skriver Twilight, det är ju amerikanskt". Jag rynkade på näsan. Men det var nog inte förens den andra sa "Han som skrev Harry Potter är ju från USA"  som jag började inse att förkunskaperna inom detta ämne inte riktigt satt där de skulle hos mina kära gruppmedlemmar och ännu en gång tog min tävlingsinriktning fattning och grabbade tag i pennan. Jag började rada upp namn efter namn, efter namn, efter namn, efter namn, ja ni fattar... En utav mina kära gruppmedlemmar slängde en förundrande blick på namnen jag staplade upp, sedan sa hon "Hemingway, han är väl ända inte amerikansk?" Jag tyckte detta var så roligt att jag gick och skrattade för mig själv hela dagen. Inte för att jag inte alltid är glad, varför ska man låta surhet ta ens energi för? Det har jag aldrig förstått, detta kanske för att jag är uppfostrad utav världens bästa människor som alltid ser allt från den ljusa sidan. Jag har helt enkelt växt upp på den ljusa sidan av livet. Upp med mungiporna och se det från den ljusa sidan, det är bara upp till själv om man vill göra den motgågna dagen en dag att lägga under kategorin "bra"! Man har alltid ett val, så är mitt sätt att se på livet!

Min andra klass är drawing & painting II, behöver jag påpeka att jag stormtrivs? Nej, tänkte väl det. Som tidigare har jag journalism, fast II, denna termin och vi skapar the yearbook, vilket är ett jätteprojekt och stor pusselbit i high school. Och sist men inte minst så avslutar jag min skoldag med American History, ett av mina fave ämnen. Idag på lektionen upptäcktes det att jag inte riktigt bott i Florida hela mitt liv. Jag kunde höra viskningar långt bak i salen hur någon som tidigare varit i samma klass insåg att vi hade samma igen och förde detta budskap vidare. She's from Sweden. No, I swear she can speak Swedish. And English. I don't know, ask! Någon sa mitt namn och frågade lite undrande are you from Europe? Och så var frågestunden igång. You guys make chocolate and cheese, right? Say something in Swedish! Are you having any valentine's date? Why did you go to America? How did you learn to speak English? I have always wanted to go to Sweden, but it's pretty cold, isn't it? Do you have icebears? How come everybody from Sweden have blue eyes? My grandma was from Finland, such a shame she never teached my Finnish cause then we could have talked... When is your b-day? I NYC när jag träffade alla utbytesstudenter pratade vi dygnen runt om allt mellan himmel och jord, alla delade med sig av olika upplevelser och synpunkter av allt som vi varit med om. Många sa till min förvåning att man bemötts på ett ignorerande sätt vilket är motsatsen till hur alla reagerar när jag träffar dem. De flesta är supernyfikna om allt, vad för slags bestick vi använder och hur vi dejtar varandra. Frågorna är oändliga och jag älskar att prata med folk! Men det braiga är inte bara att man som utbytesstudent möts av en stor nyfikenhet, utan även en stor vilja att visas allt som har med den andra kulturen att göra. Inbjudningar och förfrågningar om både det ena och andra, vilket är jättekul. Jag har ju en tendens att försöka göra allt på en och samma gång, men hellre att mina dagar fylls med stora äventyr än utttråkning.

Just nu har vintersporterna avslutats och vårsporterna är igång. Jag står och velar mellan att fullfölja tracksäsongen (friidrott) eller satsa mina eftermiddagar på surfingen. Just nu lutar det oerhört mycket till det senare. Det finns så himlans mycket jag vill göra, och nu kommer vi till dethär med att jag alltid ska göra allt... ÅH! Samt att jag dragit på mig en benhinneinfektion, awesome!

Nu sitter jag nyduschad i sängen efter ett pilatespass med Misch, och ska alldelles strax gosa ner mig under täcket med Peppe, världens finaste nalle som jag fick av Lovisa. Han trivs här i Florida säger han, fast han säger att hans saknar er därhemma. Jag förstår precis vad han menar, visst saknas något i hjärtat. Man känner helt enkelt en längtan efter de underbara människorna därhemma. En fin längtan, för man vet att man kommer få krama om dem snart - fast tills dess njuter man av varenda dag.

Nu ska jag sova med ett leende på läpparna. För att jag har the time of my life. För att jag har er. För att imorgon ska bli en otroligt bra dag!♥ 
 
Love,
Lojsan
 

I ♥ NY

Alla dessa välkända tröjor med budskapet om en förkärlek till världens huvudstad, nya york, de har alla en magisk förklaring. Det finns en anledning till att de kända gatonamnen cirkulerar i så många människors drömmar. Så många har fallit för staden, det gjorde även jag.

I fredags tog jag flyget från Palm Beach för att spendera en långhelg i New York, vi var sammanlagt fyrtiofem svenskar, norskar & danskar som alla samlandes i storstaden. Jag kan inte förneka att dessa tre nätter var tre utav de bästa någonsin. Från första stund jag steg in i hotellrummet med de trevliga människorna så föll personkemin på plats direkt och vi hade svårt att ens fånga ett par timmas sömn, alltförmånga saker fanns att prata om. Alla omtalade platser besöktes, sevärdigheter sågs och shopping avklarades! Ohälsosamt tidigt slängde vi i oss frukost på lördagmorgonen och satte oss på bussen för att upptäcka Manhattans alla hörn och ytor. Bleeker Street, Green Village, China Town, Little Italy, Central Park, Rockefeller Center och Midtown Manhattan. Kvällen spenderades med god mat och trevligt sällskap inpå sena nattetimmarna. Söndagsmorningen påbörjade vi med gym och beställa-god-hotellfrukost-&-skratta-oss-hesa-mys för att sedan hoppa på bussen ännu en gång. Ground Zero, Brookelyn, Staten Island & SoHo var några av platserna som vi satte fötterna på. Därefter strosade vi omkring på SoHo's alla gator och gjorde plånboken lättare. Vi hittade en italiensk liten restaurang med världens godaste lax där vi åt lunch. Och när mörkret föll över världens häftigaste stad och the Empire State Buildning lyste upp över oss så tog vi oss tillbaka till hotellet och avslutade dagen med god middag och trevligt sällskap. Och klockan sju på måndagkvällen landade mitt plan i West Palm och ännu en gång kunde jag konstatera hur underbart det är att kalla Florida för mitt hem. New York-weekenden var helt fantastisk! ♥

Och när jag kom hem låg ett paket på min säng från världens tre godaste kusiner Christoffer, Caroline & Clara som skickade godis, brev och kort från halvåret jag har varit borta. Tack så hemskt mycket, de sitter så fint på The Wall of Fame över min säng! :)

Grattis på stora dagen!♥

Imorgon är mina finalexams, på måndag börjar mina nya klasser journalistik II, Engelska, Amerikansk historia & skiss & bild. WOHO! Nu ska jag sätta mig i sängen och svara på allas fina brev!
PUSS





A New Year & New York.

Hej alla glada, och alla ni som inte hittat det glada humöret- upp med mungiporna, det är ju ett nytt år & nya möjligheter försjutton! Jag stormtrivs, nej fel, jag trivs bättre än stormtrivs - jag älskar livet här nere! Jag har nu bott i USA i över fem månader och jag faller bara mer och mer inlove med alla stränder, människor & platser! Jag har lärt känna människor som har fått stor betydelse i mitt liv, sett platser som man bara kan drömma om och lärt mig saker som det tar en livstid för andra att berikas med. Det här är det bästa jag någonsin har gjort och jag kommer alltid vara evigt tacksam över att ha Florida som mitt andra hem!

Jag tänker beskriva det med mina typiska bildliknelser: Mitt liv är som ett rum, en plats där det är upp till mig att inreda i de finaste sakerna. Skapa en plats jag trivs att befinna mig på och njuter av att få leva i. Därhemma i Norrköping var liksom ett stort vackert rum som jag trivdes något enormt att bo i, en plats jag kände mig trygg och trivdes i. Men jag sökte någonting mer. Och att åka och bo i tio månader i USA innebar att jag var tvungen att lämna det rum som tidigare alltid gett mig det jag känner till som trygghet. Men det gav mig liksom möjligheten att få hitta vackra färger som jag annars aldrig hade hittat. Allt jag upplever, alla jag träffar, alla dofter jag känner och alla saker jag ser får mig att växa, hitta nya saker att möblera om och färger att vackrare färger att måla om mitt rum med. Denna resa har utan tvekan varit den största utmaningen i mitt liv och absolut inte alltid varit en dans på rosor, men den ger mig alltså möjlighet att måla om mitt rum i färger jag annars aldrig hade hittat. Och jag är så taggad på det nya året här med allt vad det kommer att innebära. Det nya året skålades in med min bästa vän & en trevlig nyårsfest i den ljumma Floridavärmen!

Och jag vet att bloggfronten inte är den mest omhändertagna och prioriterade, men det finns så otroligt mycket annat som tar upp min tid och mitt intresse. Jag älskar att skriva, men jag antar att jag hittar nya slags vägar att ta mig fram på i min intressevärld. Att bo på denna egentligen exotiska plats är min vardag nu. Jag har bott här i över fem månader och det som från början var en bit av världskartan placerad under kategorin "mina drömdestinationer" har idag blivit mitt hem. Jag lever i mitt paradis, och så fort jag tänker på det får jag ett stort léende på läpparna. Men inte bara därför, utan även för att jag har det bästa av två världar.

Jag spenderade större delen av jullovet i Pennsylvania & Washington D.C med min värdfamilj där vi besökte släkt & vänner samt utforskade alla omtalade platser. Med andra ord fick jag en riktigt vit jul, typiskt nog skulle den vita julen även slå in i Sverige för en gång skull. Mysigt! Huvudstaden var mäktig med alla berömda sevärdigheter, monument, memorials, restauranger och affärer. Jag har hur mycket bilder som helst, ni vet ju hur duktigt hand om kameran jag har, så jag tror att lite foton ska få hoppa upp på facebook så fort jag får tid och resten får ni se när jag har landat på svensk mark igen. 

De första två veckorna av året kan sammanfattas med Sofie, strand, shopping, biomys, sena nätter, sleepovers hos mina underbart galna amerikaner, dans, mys & skratt! Nyfiket samlades mina lagkamrater runt oss när Sof följde med mig på träningen- och så var den ständigt roliga frågestunden igång igen! Hur kom det sig egentligen att jag har mörkt hår när jag kom ifrån Sverige, hade jag färgat det? För alla alla svenskar har väl blont hår och kristallblåa ögon? Vi slängde oss ett flertal gånger på cyklarna till Starbucksen som de Européer vi är, naturligtvis kommenterar amerikanarna detta främmande betéende (jag älskar hur alla pratar med alla). Och under dessa månader har de flesta tagit mig för att vara fransyska på min accent (?) och folk har, utan att utbytt ett ord med mig, kommit fram och frågat om jag är utländsk på grund av mina blåa ögon. Jag trivs i det amerikanska klimatet där man till skillnad från Sverige gärna tar kontakt med varandra, det blir så mycket roligare för hejvilt har man lärt känna tio nya människor. Sof lämnade hur som helst solstatskusten efter fjorton underbara dagar och jag ser så fram emot att få krama om henne igen om fem månader, du lyser upp mitt liv!

Imorgon tar jag flyget upp till New York City för en långweekend med min utbytesorganisation, jag fick resan av världens bästa mormor & morfar i julklapp. I måndags fick jag för mig att ringa mormor innan skolan började för att önska en bra start på veckan, jag saknar de där underbara människorna allt! :) Nu står väskan respackad, handväskan är full med tidningar & böcker och humöret är på topp, imorgon lyfter planet från Palm Beach International klockan 5 pm! LETS HERE IT FOR NEW YOOOORK!

Love,
Louise





RSS 2.0