LouiseLarsson

Hej världens bästa skara människor, jag hoppas att ni mår helt underbart bra! Igår startade mina nya klasser på Martin County High School och jag älskar mitt nya schema! My English litterature class speglar USA, en otrolig blandning utav människor och ursprung. Vi började gårdagen med att bilda grupper och anta oss uppgiften att namnge så många amerikanska författare som möjligt, attans dethär blir en utmaningen, tänkte jag med min medfödda tävlingsinstinkt och tron om att mina gruppmedlemmar skulle ligga hästlängder före med sina kunskaper... Visserligen älskar jag att läsa böcker, men detta är ju deras hemland - de kommer rabbla författare i en väldans fart. Låt oss säga att jag hade fel. De påbörjade med att titta ner på pappret och säga "jag skriver Twilight, det är ju amerikanskt". Jag rynkade på näsan. Men det var nog inte förens den andra sa "Han som skrev Harry Potter är ju från USA"  som jag började inse att förkunskaperna inom detta ämne inte riktigt satt där de skulle hos mina kära gruppmedlemmar och ännu en gång tog min tävlingsinriktning fattning och grabbade tag i pennan. Jag började rada upp namn efter namn, efter namn, efter namn, efter namn, ja ni fattar... En utav mina kära gruppmedlemmar slängde en förundrande blick på namnen jag staplade upp, sedan sa hon "Hemingway, han är väl ända inte amerikansk?" Jag tyckte detta var så roligt att jag gick och skrattade för mig själv hela dagen. Inte för att jag inte alltid är glad, varför ska man låta surhet ta ens energi för? Det har jag aldrig förstått, detta kanske för att jag är uppfostrad utav världens bästa människor som alltid ser allt från den ljusa sidan. Jag har helt enkelt växt upp på den ljusa sidan av livet. Upp med mungiporna och se det från den ljusa sidan, det är bara upp till själv om man vill göra den motgågna dagen en dag att lägga under kategorin "bra"! Man har alltid ett val, så är mitt sätt att se på livet!

Min andra klass är drawing & painting II, behöver jag påpeka att jag stormtrivs? Nej, tänkte väl det. Som tidigare har jag journalism, fast II, denna termin och vi skapar the yearbook, vilket är ett jätteprojekt och stor pusselbit i high school. Och sist men inte minst så avslutar jag min skoldag med American History, ett av mina fave ämnen. Idag på lektionen upptäcktes det att jag inte riktigt bott i Florida hela mitt liv. Jag kunde höra viskningar långt bak i salen hur någon som tidigare varit i samma klass insåg att vi hade samma igen och förde detta budskap vidare. She's from Sweden. No, I swear she can speak Swedish. And English. I don't know, ask! Någon sa mitt namn och frågade lite undrande are you from Europe? Och så var frågestunden igång. You guys make chocolate and cheese, right? Say something in Swedish! Are you having any valentine's date? Why did you go to America? How did you learn to speak English? I have always wanted to go to Sweden, but it's pretty cold, isn't it? Do you have icebears? How come everybody from Sweden have blue eyes? My grandma was from Finland, such a shame she never teached my Finnish cause then we could have talked... When is your b-day? I NYC när jag träffade alla utbytesstudenter pratade vi dygnen runt om allt mellan himmel och jord, alla delade med sig av olika upplevelser och synpunkter av allt som vi varit med om. Många sa till min förvåning att man bemötts på ett ignorerande sätt vilket är motsatsen till hur alla reagerar när jag träffar dem. De flesta är supernyfikna om allt, vad för slags bestick vi använder och hur vi dejtar varandra. Frågorna är oändliga och jag älskar att prata med folk! Men det braiga är inte bara att man som utbytesstudent möts av en stor nyfikenhet, utan även en stor vilja att visas allt som har med den andra kulturen att göra. Inbjudningar och förfrågningar om både det ena och andra, vilket är jättekul. Jag har ju en tendens att försöka göra allt på en och samma gång, men hellre att mina dagar fylls med stora äventyr än utttråkning.

Just nu har vintersporterna avslutats och vårsporterna är igång. Jag står och velar mellan att fullfölja tracksäsongen (friidrott) eller satsa mina eftermiddagar på surfingen. Just nu lutar det oerhört mycket till det senare. Det finns så himlans mycket jag vill göra, och nu kommer vi till dethär med att jag alltid ska göra allt... ÅH! Samt att jag dragit på mig en benhinneinfektion, awesome!

Nu sitter jag nyduschad i sängen efter ett pilatespass med Misch, och ska alldelles strax gosa ner mig under täcket med Peppe, världens finaste nalle som jag fick av Lovisa. Han trivs här i Florida säger han, fast han säger att hans saknar er därhemma. Jag förstår precis vad han menar, visst saknas något i hjärtat. Man känner helt enkelt en längtan efter de underbara människorna därhemma. En fin längtan, för man vet att man kommer få krama om dem snart - fast tills dess njuter man av varenda dag.

Nu ska jag sova med ett leende på läpparna. För att jag har the time of my life. För att jag har er. För att imorgon ska bli en otroligt bra dag!♥ 
 
Love,
Lojsan