LouiseLarsson

Jag sitter uppkrupen i min säng och lyssnar på Bruce Tomorrow never knows, precis som dagen innan jag åkte till USA, i ett rum som inte längre är fullproppat med saker utan bara kan berätta om minnen från ett helt magiskt år. Mycket har förändrats och växt, jag precis som min värld. Så jag antar att detta inlägg med största sannorlikhet kommer bli mitt sista blogginlägg, i alla fall från FLORIDA och kanske för gott. 

I fredags stack vi ut tjejerna för att en sista gång äta på fave haket Sachi Suchi, älskade amerikanska floridanianska thaimaten som nådde mitt hjärta och som jag kommer sakna otroligt mycket. Igår, lördags morgon var jag och Kris och fixade naglar, sådärna underbara små detaljer som vi som tjejer har privieleget att tycka om. I en korallröd färg gick tonen i såväl nagellack till klänning, hur underbart är det inte att få klä upp sig och göra i ordning sig för speciella tillfällen?! Min baldate Kameron, en riktig Miamikille, körde upp under dagen och innan solnedgången nådde himlen med sina varma färger begav vi oss till Flagler Park, downtown vid vattnet för att fotograferas med 22 andra vänner. Sedan steg vi på partybussen som bytts ut från limo då vi blev alldelles för många. Vi åt middag på en restaurang vid havet, Sailors' Return som kanske har den bästa Pasta Alfredo in the whole wide world, och åkte sedan vidare till Port St. Lucie där själva dansen hölls. Våra sånger spelades och vi sjöng som om vi gav hela vår själ och dansade som om morgondagen inte fanns. Min bästa vän Hunter blev prom king, vilket han idag redan har hunnit ringt och påpekat cirka tjugo gånger... Vi avslutade natten med efterfest i hans strandhus och efter ett par fåräknade timmars sömn så gick även söndagen i ett nafs. Efter att fått igen alla mina väskor, som blev fler än beräknat, och ätit lunch så åkte Kam hem. Vilken kväll! Vi, familjen, tog en varsin handduk och stack till stranden. För sista gången. Självklart var jag i och simmade i Atlanten. Vi åkte hem, klädde upp oss och åkte till Benihana, en helt fantastisk asiatisk restaurang. Därefter kom Hunter och Kori hem för chocolate cake och sa hej då. Känslan i min kropp önskar jag ingen, de man är van att se och ringa varje dag befinner sig snart på andra sidan jordklotet. Ursh, jag blir tårögd av att bara skriva detta. En stor klump finns ständigt i min hals och jag har upptäckt att när jag har gråtit enormt mycket så lyser mina ögonen i en kristallblå ton. Kori och jag stod barfota på min uppfart och grät och kramades i nästan en timma, hon bad mig stanna om och om igen. Men vi ses snart! Hunter sa att han inte fick fram några ord så om fem timmar åker han hit innan skolan för att säga hej då. Precis som alla andra mornar i tio månader, jag åkte med till och från skolan med honom.

Klockan är strax två och det är som att jag tror att ju längre jag gör min dag desto längre ifrån är hemresan och alla farväl. Men jag vet att det inte är så det fungerar, att det inte går att stanna tiden bara lite längre, att även denna resa skulle komma till sitt slut. Det enda jag vet är att ingenting jag någonsin har gjort tidigare har varit lika svårt som detta, det är i dessa situationer och konfrontationer som man lär sig att sätta saker i perspektiv. Det jag tidigare såg som stora motgångar känns idag som små barnlekar i jämförelse med detta. Men trots att det känns omöjligt att sluta gråta så är jag samtidigt obeskrivligt glad över att om bara snart ett dygn är jag hemma, hemma. Jag vet att många utbytesstudenter just nu är i samma sits, men de flesta är överlyckliga att få komma hem, det är jag med, men jag trivs så jäklans bra här. Att jag med så liten chans inte bara hamnade i en kuststad i södra Florida, utan även i den bästa familjen någonsin! De kommer alltid vara min andra familj, såsom vårt hem i Florida alltid kommer vara mitt andra hem. Jag gav idag tillbaka nyckeln till Dan, men han gav den tillbaka och sa att detta alltid kommer vara mitt andra hem. Vilka vänner jag har träffat, och platser jag sett, Florida, Georgia, North Carolina, South Carolina, Virginia, West Virginia, Maryland, New Jersey, New York och Pennsylvania... Jag vet att morgondagen kommer bli den svåraste dagen hittills i mitt liv, men klockan 12 min tid och 18 er tid är jag påväg hem vida Philly och Frankfurt. Om sju timmar åker vi till flygplatsen och jag tårarna röd vid min kind bara av att tänka på det, men sen är jag övertygad om att lyckan kommer sätta in. Nu måste jag verkligen tvinga mig att släcka lampan, lägga huvudet på kudden och dra lakanet över min kropp. Mina fina fisk, Bruce, står på nattduksbordet, Kristen ska ta hand om honom. Och jag vet att det bara är en liten fisk, men varje natt i snart tio månader har han liksom svajat med sin exotiskt färgade bakfena varje gång jag vaknat och varje gång jag somnat och påminnt om han har varit med mig sen denna resa började då jag köpte honom, igenom både de svåra och bra dagarna.

Wow, det är samtidigt så magiskt. Jag är nu påväg hem, en ny saga börjar nu. Och jag har aldrig tidigare varit mer taggad. Jag kan inte säga att jag inte är samma person, men jag är långt ifrån den jag var när jag stod på arlandas flygplats i augusti. Mina väskor står vi dörren, tidningar är inhandlade och ipoden laddad infför flygresan som med lay overs kommer ta ca femton timmar. Snart ses vi! Love, Louise

Backstage...


Magisk kväll, magiskt år...

Dessa senaste dagar, veckan igenom, har inneburit så enormt mycket mer än jag någonsin hade kunnat föreställa mig, än mindre förväntat mig. Detta år i sin helhet har varit ett enda stor bro till klarhet och insikt, jag har växt in i min roll som mig själv. Det känns som om dagen jag stod på Stockholms flygplats, kramade om familjen om och om igen, och igen, för att sedan gå in genom tullen kom alldelles för snabbt. Jag ville ha en mental bild av dem allihopa så jag vände mig om för att vinka, började gå och vände mig om igen, ett antal gånger. För att sedan gå till gaten, förväntan hade aldrig någonsin tagit så stor plats i min kropp som med biljetten i min hand och väskan över min axel. Jag dränktes av underbara sms och samtal från vänner och familj. Sofie var den sista röst på svensk mark, jag stod vid gaten och sa hej då till min bästa vän, ytterligare en gång efter morgonens kram och gråtkalas. Hon sa tiden skulle gå fort, hon visste nog inte ens själv hur rätt hon hade. Min stora resväska som jag inte sett sen den varma kvällen i augusti då jag kom till Palm Beach Airport, åkte idag fram och jag har packat för fullt. Så många minnen har packats tätt intill, det är en bitterljuv känsla (säger man så?). Och jag vet att den stora frågan har kretsat kring frågetecknet om jag ens kan lycka få med mig mina saker hem. Jag får ha 23 kg, men betalar för en extra väska. Och 46 kg plus 20 kg i handbagage, vilket blir 66 kg ska jag nog försöka lyckas fixa ihop det på. Jag vill understryka ordet försöka i föregående mening. I fredags stack vi ett gäng vänner till West Palm för en lokalkonsert, sällskapet var way mycket mer underhållande än själva framträdandet och framåt nattekvisten smet vi in på The Breakers Hotell, ett av världen främsta lyxhotell för att ta oss en rundvandring. En favoritsysselsättningar har på dagtid blivit att åka ut till någon av grannöarna och smita in på hotellanläggningarna för att njuta av dagarna... På lördagen stod Jacquelyn's studentlunch på schemat och efter det ville Nicole hemskt gärna till mallet för att inköp av sommarklänningar, därefter åkte vi hem till mig och efter att jag satt i nycklarna i låset och klivit innanför dörren hopppade en stor skara människor fram och skrek SURPRICE. Alla vänner var där för att fira min födelsedag och avsked. En helt fantastisk kväll med många skratt och tårar. Nästkommande helg kommer bli the grande finale. I söndags stack jag, Kristen, Hunter & Andrew på Robin Hood. Det var min helg i sin helhet, just nu är det många "för sista gången saker". Men som sagt tiden flyger när man har roligt. På lördag väntar balen, som utspelar sig i Port Saint Lucie, min klänning hänger på min dörr, med skorna nedanför, allas humör är på sin yttersta topp och min baldate kör upp hit från Miami på lördag. Vi är tjugofyra pers som har balrutten planerad. Berättar antagligen mer på söndag om jag får tid, ska bli så jäkla roligt!

Och om exakt en vecka sitter jag på planet över Atlanten hem, en miljon fjärillar flyger omkring i min mage av att bara tänka på att jag snart får vara i mina fina familj och vänners närhet igen. Och jag visste att det skulle vara svårt att lämna detta liv och alla människor här, men jag kunde aldrig föreställa mig att det skulle vara såhär svårt. Njuter av varje dag, snart ses vi!

Love always,
Louisan
 


Såhär säger man tydligen Jag älskar dig, Louise på svenska.. ♥ Ser ni de fina surfboardsen?!

Bakterassen av The Breakers, med havet direkt slåendes vågor på byggnaden.

Herrejöses vad fort det går! Förrförra helgen spenderade jag till största delen hos min syssling Konrad och hans härliga familj! Och vi hade vi en underbar dag i vågorna! Sedan åkte vi hem och gjorde pasta, ja skapade en grymt god sort, men skaldjurssås. Mums! Jag hann även med att träffa Megan för bio, käk & fika på Tropical Smoothies.

I torsdags fyllde Debbie 50 år, vilket vi firade med att gå ut och käka på Mulighans! Därefter åkte vi hem och åt, i alla fall amerikas godaste, tårta! På fredagen stod fest hos Nicole som fyllde stort på schemat och på lördagen hämtade Hunter upp mig för käk med vännerna innan Grad Nite. Grad Nite är ett stort senior fenomén under sista high school tiden, i Florida. Alla sistaårselever åker till Orlando och där en av äventyrsparkerna, tex. Universal, Disney Worlds fyra parker, Hollywood Studios etc som är helt stängt för besökare. Så mellan klockan 21 till 04 sprang vårt gäng, Kori, Jacquelyn, Kelly, Elise, Lauren, Patrick, Shannon, Hunter, Derek, Jeff & Emily runt och mestadels låg dubbelvikta av skratt. Ca femtusen seniors från hela Florida var där samtidigt och humöret var minst sagt på topp. Under kvällen hann vi se band som All Time Low, Paramore & Keri Hilson. Grymt härlig natt! Och tydligen somnade jag på min supermankudde så fort vi satte oss på bussen runt fyra på morgonen och vaknade inte fråns det att vi stannade på skolan igen vid sju.

Min area koordinator, som jag har haft möte med varje månad ifrån min organisation var här för sista gången och utvärderade resan igenom dessa tio månader. Vilken konstig känsla. Och jag vet att det närmar sig för var dag. Stack ut på en lång promenad ikväll för att rensa huvudet på tankar. Och det är fortfarande overkligt när några av mina vänner försöker få mig att söka till college för att jag faktiskt åker hem snart eller när någon försöker planera in mina kommande veckor för att de är mina sista. Misstförstå mig inte för ni vet alla vilken betydelse ni har i mitt liv, men att lämna en plats man tagit för hemma och människor som har blivit en stor del av både ens liv och familj gör det svårt att inse. Jag älskar Florida & tycker så mycket om människorna jag har träffat, de allra flesta vet jag att kontakten kommer hållas tät med precis som att de kommer komma och hälsa på mig i Swea.

Nu är jag under en månad strecket av min kvarstående resa. Vilken konstig känsla, men samtidigt vad obeskrivligt underbart det ska få bli att träffa alla igen! Jag flyger den 24 May kl 12 lokaltid ifrån Palm Beach, via Philadelphia och Frankfurt, vidare till Arlanda kl 10.30 den 25:e. Att möta familjen på flygplatsen kommer bli en sådan galet mäktig känsla, att känna att jag faktiskt är hemma! :)

Och sedan vill jag igen tacka för alla oerhört fina brev och paket som jag fått i brevlådan, förra veckan låg det ett paket med svenskt godis (!) ifrån kusinerna Christoffer, Caroline & Clara! Och ett jättefint paket av bästa Johanna! Saknaden av svensk mat är enorm. Hehe. Jag skulle kunna göra upp en lång lista på godsaker som jag kommer njuta av när jag kommer hem!

Jag tycker att det är lite roligt att mina bloggbilder blir så mörka när solen här i Florida i verkligheten reflekterar i ett sådant bländande ljus. Nu ska jag kila, måste försöka vara lite pigg till imorgon då vi har kortdag och planen är att bara ligga vid poolen och läsa en bra bok, möjligtvis en god lunch med gänget. Och på kvällen ska jag & Kori på konsert i West Palm, för att se Weezer, ett band som bland annat var med i älskade OC.

Hoppas att ni alla däremma mår bra, tänker på er! Puss godnatt! ♥

PS. Det är omänskligt, helt underbart varmt!



So focused on the pasta making

Ingrid my amazing second cousin in-law!

Yummmm!


Some of us at senior grad nite in Orlando, 5 o'clock Sunday morning woho!

Ja, så försvann två veckor av så otroligt mycket härligheter i ett sådant galet fort tempo. Som med allt häröver i solen. Tiden springer! Och inga mindre än min underbara familj hittade hit och förgyllde med sin närvaro hundra gånger om! Det är tokigt vilken mäktig känsla det är att få träffa personer som man har varit utan i en längre tid. Så när jag såg alla familjemedlemmarna komma ut ur gaten på Orlandos flygplats efter åtta månaders frånvaro så var humöret på sin yttersta topp. Vilken glädje! Vi stod där och kramades om och om igen!

Vi spenderade de kommande två dagarna i staden med bland annat roliga besök på nöjesparkerna och shopping! På fredagen åkte vi till Gainsville uppe i Norra Florida för att äta lunch med min syrra Kristen. En riktig college-stad då University of Florida ligger där! Vi begav oss sedan ner south igen för att denna gång slå läger hos underbara syssling Ulricas familj i Sarasota! Där spenderade vi påsk (med svensk påskmat!!!) En vecka fylld med mycket strand, snorkling, sol, shopping, god mat & härliga kvällar! Hann bland annat med att titta på University, det ligger precis vid vattnet! På fredagen drog vi oss ner till Miami för att lite passande käka lunch på T.G.I. Friday and so on. På kvällen åkte vi upp till älskade West Palm, en av världens bästa platser, och jag visade mina familjer min favoritresturang Sachi Suchi (THAIMAT! Vad annars?) och denna gudomliga plats. Vi hade en supermysig helg med Debbie and Dan, och på lördagskvällen var vi bortbjudna på middag hos sysslings Konrads familj! Supertrevligt! På söndagen var jag, Alicia, Jacquelyn & hennes syrra Jillian på the Gardens Mall och bio, såg The Last Song! :) Självklart introducerade jag dem för amerikansk mat & GLASS! Jag  fyllde upp en resväska med kläder och skickade hem! Och igårmorse lämnade de paradiset efter två fantastiska veckor tillsammans! Och när jag kom hem till West Palm läg brev ifrån vänner och farföräldrar och påskpaket från kusinerna med svenskt påskgodis. Blir man glad? JA! :) 

Och ja, nu återstår bara sex skolveckor... Men många småäventyr kvarstår! Så om jag på något vis inte lyckas hålla kontakten lika bra så vet ni varför! Här njuts det av varenda dag! PUSS

PS. Värmen är här, och då inte härliga vintervarma Florida. Utan THE HEAT! LOVE IT!


At Ulrica's place in Sarasota


Mamma är bäst!


Fina Kaysa & jag!

Mästerkocken Konrad!

Julianna the Beach-girl!

I guess it sounds like a wellknown surf-cliché claiming that the feeling of acctually cathcing a surf is addicting. With a risk of be put in the same pile as all the soulsurfers out there that once before already said it, I can't find any other way to put it in. The feeling of laying on the board, feeling the sun heat up the body and water prepare itself for a movement. It's a fast slowmotion. You breathe in the seasalted air like it would be energy that places the focus in your, and only your, body. Precision, you and the water. You look back, watching the break build up and form a pattern. You're starting to paddle, with rounded and firm hands. You feel the water grab you and give you the power to rise. It gives you the challenge. I know that it sounds like a chliché, but I'm stuck. I'm stuck in the fase of a strong will to do it again, over and over again. And to be honest, it crosses my mind often. Maybe to often. I repeat the movement in my head, playing with the thoughts of doing it better the next tome and dreaming away. And still I have so much left to learn, and I can't wait to get up on the board again. It's a chlicé, which basically means alot of people are experiencing the same feeling or situation. And in this case that's exactly what surfing is, an addiction.

24 hours from now in Orlando! ♥
L

Alldelles för mycket händer, hela tiden, och det är inte det att jag inte vill uppdatera, det är bara det att jag ska kunna sträcka ut tiden att faktiskt få till lite moments att ösa in alla underbara saker som dessa dagar ger! Men som sagt, ni får små hundradels uppdateringar lite då och då!

För två veckor sedan begav vi oss i Journalistik-klassen till Äpplet från Onsdag till Lördagnatt. Nikki & jag intog Misch säng natten till onsdagen och ohälsosamt tidigt begav vi oss iväg till JFK via Palm Beach International tillsammans med resten av gänget. Sight-seeing, Mamma Mia på Broadway, China Town, Fifth Avenue, SATC Library där Carrie ska gifta sig med Mr. Big, Itaiensk mat, Garment District Tour (En "bakom-kulisserna" på NYC kändaste designers, så häftigt!) Asiatisk mat, shopping, goda drinkar i solen, lite mer shopping - för att bara nämna en liten del. Vårt hotell låg hur centralt som helst på Time Square. På lördagen sprang jag iväg tidigt för att möta underbara Sarah för brunch, hur mysigt som helst! Sedan mötte vi upp hennes vän Josephine och så ... damdamdamdam... Jessica! Dagen var underbar och jag önskar att jag kunde få vara kvar i de timmarna med de kära vännerna ett antal veckor här över. Sarah träffade jag för första gången på min språkresa i England för sex (!) år sedan... Jag kommer så väl ihåg den dagen och sedan dess har hon varit en utav mina närmaste vänner. För tre år sedan så åkte hon till USA som utbytesstudent i trean och det blev den stora inspirationen till min resa! Hon blev kvar och det känns som om vi träffas i olika delar av världen, i olika delar av våra liv. Jag älskar vår vänskap! Att få träffa Jessica var en del utav våran dröm. Vårt utbytesår la ödesmässigt grunden till att våra liv skulle korsas, jag är överlyckig att ha hennes som min bästa vän, för det är precis vad hon är! Med en dubbelt så tung väska tog vi flyget tillbaka på sena lördagskvällen efter en hellyckad långweekend i New York City.

Staden och jag har en kärlekshistoria, behöver jag säga mer?! :)
Lojsan
  

Saturday at Tiger Beach, prob 10 minutes from my house, with Kori & Cameron. Waiting for Kelsey to join in, but he got stuck in a track meet. The sun was shining in her blue pretty sky and the surfs picked up from a yellow flag to some pretty nice breaks. And the surf leach was like glued on my wrist and so was the rashguard on my chest. I love living here!

Love

In the Mangrooves on the way to my favorite spot.

Fruitsallad with chopsticks, a yummy sub, some magazines and a surfboard.

Jag började min morgon med att klockan 8.30 åka till Jupiter Island tillsammans med Kristen, Debbie, Kailey & Patty, där det lite gömt ligger en av de häftigaste restaurangerna jag någonsin sett. Atmosfären är härligt som tropisk regnskog, och väldigt många surfare befinner hit efter att ha fångat surf. Går man ner igenom restaurangen kommer man till en liten brygga och tikihus där kanoter och surfingbrädor uthyres, samt paddleyoga-sessions. Och det var precis så min lördagmorgon började, med paddleyoga. Det är en sort yoga som länge har funnits i Hawaii och börjar bli populärt i FL. Vi fick alla en lite större surfingbräda och en paddel, som vi satte oss på och började paddla. En instruktör tog oss med in bland mangroves träden, en slags havsväxt med rötter nere i havet och stora blad. Precis som i en film paddlade vi oss under dem och in i en lagun som heter Mango Theatre. Och därinne utövade vi yoga på surfingbrädorna, minst sagt en utmaning! Åker ni någonsin till Jupiter så tipsar jag starkt att stanna och köpa en session, varav en timma kostar $ 30.

Det visade sig attt både den kvinliga och manliga instruktören hade på något sätt och vis rötter i Sverige. Vår yogaintruktör sa "hur mår du" och berättade att hon hade pluggat i Lund (hur liten är inte världen?) Och killen som tog oss in i lagunen berättade att hans mamma kommer ifrån Skåne. Hans kusiner kommer hit på somrarna ifrån Malmö och jobbar, de är i min ålder (än en gång, hur liten är inte världen?!). Så på skylten nedanför så ser ni att Malmö finns med i avståndsskylten! :)

Nu har jag ätit en tuna melt sandwich, en riktig Florida specialité, hehe! Och ska slänga av mig kläderna och hoppa i poolen där brädan väntar, solen lyser så härligt idag och jag ska bara ligga och flyta runt, möjligtvis läsa en bok!:)

Ha nu en underbar lördag underbara människor!

Kärlek

Här kommer en hel hög med frågor och svar som har ställts på bloggen, mailen och tom. brev. Tack alla som hittat hit, det var mest menat som en liten inblick i mitt liv för familj och vänner men ni har hunnit bli ett riktigt stort gäng! :) Har ni några mer frågor är det bara att fråga på!

Vilken organisation åker du med?
Jag åker med Explorius, en lite mindre och personligare organisation än till exempel EF.

Hur varmt är det i Florida?
Florida är dryga en hälften sa stort som Sverige och har hela två klimat; tropiskt och subtropiskt, ju mer söder du kommer desto varmare klimat. Lite mer kända platser som West Palm Beach, Miami, Key West etc har ett tropiskt klimat och norr över det subtropiskt. West Palm Beach, där jag bor, har medeltemperaturen legat mellan sommar: 35ºc, höst 25-30ºc, vinter 15-20ºc och vår 30-35ºc. Det fanns ett antal dagar då plusgraderna inte var många och tjocktröjan var ett måste, men ofta går Florida-vädret upp och ner. Det kan vara tjocktröja-kallt ena dagen och bikiniväder den nästa, Florida-flexibiliteten som man automatiskt får när man bor på dessa breddgrader! ;)

Kan du inte skriva om hur man blir utbytesstudent och hur du gjorde för att komma till Florida?
Jo, det kommer i ett annat inlägg mer inriktat på utbytet i sig!

Var det svårt att prata engelska? :P
Är man inställd på ett språk så ligger de andra mycket längre bort, så när jag kom hit skrattade jag ofta åt mig själv när jag hörde vilka roliga uttryck och uttal jag hade. I svenska skolan och huvudet låter det så bra, sedan upptäcker man att det inte alls lter lika klatchigt. Men jag gick in med inställningen att det är lika bra att babbla på trots alla roliga små inslag och tillslut så kommer engelskan mycket närmare än svenskan. Men det blir ju så av naturliga skäl! Folk kommenterar ofta accenten och tycker den är charmig. Nu självklart drömmer jag och tänker på engelska! :)

Om man ska åka till Florida, vart ska man åka? :)
Naturligtvis beror det helt på vad man vill se och man vill uppleva, Florida innehåller så oehört mycket sevärdigheter, aktiviteter och skatter. På västsidan ligger de vita pudersandstränderna, Orlando har de häftiga äventyrparkerna, klassiska surfingen i Cocoa Beach, Rymdupskjutning i Kennedy Space Center, shopping, golf, bad och sol på de flesta ställen. Jag skulle försöka åka minst två veckor, hyra bil och försöka se Orlando, Miami, West Palm Beach & kanske Sarasota. Har man ytterligare en vecka så är ju inte en karibienkryssning alls långt borta!

Tycker du om Florida och vad är din favoritplats i staten?
Florida i sig är en utav mina favoritplatser i hela vida världen, av det jag sett hittills! Jag är förälskad i storstäder över lag, så West Palm Beach, Orlando & Miami är deffinitivt tre pärlor som ligger nära hjärtat.

Vad är det bästa samt det värsta med high school?
Förutom all dess drama, intriger och slagsmål, så är drogerna deffinitivt det värsta. Många anser att marjiana eller kokain är mycket mildare än alkohol. Sedan det bästa, you just gotta love high school!

Vi trodde alla att vi skulle förlora dig till en snygg surfdude och aldrig komma hem, ser planen fortfarande ut så? ;)
Haha, nu är planerna att åka hem och landa, sedan upptäcka hela världen, därefter får vi se. Ett av mina mål är att kunna ha en condo, kanske tom. ett strandhus på en av Floridas underbara stränder i framtiden. Kanske tvingar jag med någon svensk "dude" tillbaka till US i framtiden, som kan bli min surfkompanjon!

Har någon frågat ut dig på en såndär amerikansk date? ;P Och i så fall hur många dagar hade du varit Florida innan du blev utbjuden?
Ja, fyra dagar.

Vad saknar du ifrån Sverige?
Min familj och världens bästa människor som jag är lycklig att få ha i min närhet. Sedan möjligheten till kommunaltrafik, OCH MASSA SVENSK MAT!

Om du surfar, lånar du någons surfingbräda då eller?
Jag hyrde bräda de första månaderna men var så otroigt sugen på att skaffa egen att jag letade runt bland mina kompisar och hittade precis en sådan jag letade efter. Den är hur klatchig som helst!

Tycker du om den amerikanska maten?
Precis som nationen själv är kulturell så är även maten mångkulturell, italienskt, asiatiskt, mexikanskt osv. Det förnekar ju inte att USA är känt för sin feta och onyttiga mat, och visst är det så. Jag har haft enorm tur att få komma till en minoritetfamilj som äter nyttigt. Jag är inte sådär överförtjust i den typiskt amerikanska maten! De flesta är tyvärr överviktiga och inte så välinformerade om träning & hälsa. Och visst måste det vara svårt att komma till en värdfamilj som äter mycket skräpmat och onyttigheter, men i grund och botten är det ju alltid upp till en själv att välja vad man stoppar i munnen!

Du åker snart hem, kommer det att vara jobbigt?
Då det kommer ta mig två dagar att komma hem med mellanlandningar och tidskillnader så tror jag att det kommer bli den värsta dagen- och därefter den bästa dagen i mitt liv. Att lämna min amerikanska familj och mina fina vänner kommer vara bland det svåraste jag någonsin gjort, att få träffa mina underbara familjemedlemmar och vänner kommer vara obeskrivligt. Jag visste ju hela tiden att detta äventyr en dag skulle få ett slut, men att åka hem är bara vara början på så mycket och USA kommer alltid vara mitt andra hem, likaså min familj och mina vänner! Så lätt blir de inte av med mig vet ni! ;)
 
Sådär, nu ska jag återgå till tv premiären av Gossip Girls med min underbara grekiska vaniljeyogurt! Mums! :) PUSS

Nejmen titt vad duktig jag är, uppdatering efter bara fem dagar -tummen upp! Nu är det mer inlägg som gäller, det är värt att lägga tio minuter varannan dag till att både ge er en liten inblick i mitt amerikanska liv, samt ha något att komma tillbaka och läsa. Så håll koll, för nu kommer de uppdateras med jämna mellanrum! Jag har en liten del dåligt samvete då jag får mängder med kommentarer, mail & tom brev, med frågor från personer som ska eller som är nyfikna på att åka som utbytesstudent, flytta till Florida eller bara åka på semester till detta paradis! Så missa inte mina framtida inlägg! :)

I lördags var jag, Jac, Kristen & två av hennes vänner i West Palm och såg The Script spela. Ett underbart irländskt band som jag är övertygad om kommer att ta världen med storm! Har ni hört dem hemma i Svea?  Break Even & The Man who can't be moved är två utav deras härliga låtar. Jag har konstaterat att jag inte har varken sett en svensk film eller läst en svensk bok på sju månader. När jag gick på Arlanda efter att ha sagt hejdå till min underbara familj och vänner ringde och smsade omvartannat så sprang jag in till taxfreen och köpte parfym och pocketshop där jag köpte Storlek 37 men jag var way too förväntansfull på flygplanet för att kunna läsa en bok. Den står i min bokhylla och ska avnjutas om två månader på resan hem, två månader, hur galet låter det inte va?! Jag försöker verkligen ta vara på varenda dag, för tiden går så otroligt fort, vilket måste vara ett tecken på hur bra jag faktiskt har det! Och så mår jag sådär riktigt bra av att höra att ni har det bra! Och i söndags var jag på min livs första möhippa, när man firar någonting här i USA då firar man det stort, jättetrevligt!

Idag bäddade jag om min säng med mitt fina påslakan från Ikea, lakanet är gyllenbrunt och påslakanen glänsigt vita med fint mönster. De kommer passa perfekt på min säng hemma i Norrköping!♥ Nu fick jag en rejäl ikea-längtan...

Nu ska jag hoppa i säng, har sovit alldelles för lite de senaste nätterna! :)
Love,

Hej, när ni läser detta är det antagligen en kylig och "när-man-blåser-ute-så-blir-andedräckten-vit"-morgon. Och jag liggermed stor säkerhet och sover sött under mitt fina täcke. Dethär med att "jag skriver imorgon" är nog inte min starka sida, så när ni ser föregående mening på min blogg så får ni anta att det kommer inom en snar framtid. Jag insåg just att det var en månad sedan som jag skrev i min fysiska superfina dagbok (läs då dagbok som i "jag-lovar-att-jag-ska-skriva-minst-en-rad-per-dag-bok"), hur som helt så menar jag att dagarna är det fullfart på ändå -och tur är väl det!:) I helgen stod Jackies hus på schemat med härliga människor, vilket blev en otroligt trevlig kväll som alltid. Och på söndagen firades en god vän. Och även i den varma delen av USA så är måndagmornar de mest sega timmarna av veckan, men efter morgonlektionen av de långsamma hundra minuterna av English så blev det fart på även denna veckostart och efter ett underbart samtal hem så tog jag en cykeltur med musik i det fina vädret till gymmet som den europé jag är! Born in the USA får en helt annan betydelse i det stora landet i väst! :)

Ikväll käkade jag och Kori på Australienska Outback, en klar favorit, samtidigt som vi diskuterade sommarplaner. Jag ska erkänna att det känns så underbart härligt att få missa hela svenska vintern och komma hem till en svensk sommar! Jag fastnade idag i en av mina sommarmappar här på datorn och fick en rysning i hela kroppen när jag såg skärgården, och bilderna tog mig med till de underbara dagarna som förra sommaren gav, det är något magiskt med blandningen sommardagar och vänner, för att inte tala om svensk skärgård en solig dag i juli! Just nu saknar jag följande saker mycketmycketmycket: smörgåstårta, beanaisesås, vaniljefudge, mormors köttbullar, mormors plättar, mammas klyftpotatis, SPICY HOT Nr 14!!!!, kräftpaj, smakrika räkor, tacos, polarbröd med skinka o gurka, korvstroganoff med ris, rabarberpaj, Mickes köttfärssås & spagetthi, min underbara (världens bästa) familj, mina närmaste och goaste vännerna i världen... Jag har så himla mycket goda saker att se fram emot att det gör mig alldelles varm! ♥ 

Nej, nu ska jag allt ta och krypa ner under täcket med nya Cosmo och sedan drömma mig bort!
Ha en underbar tisdag (snart fredag) och jag saknar er!

PUSS & KRAM,
Louise